Jag kan inte räkna hur många bloggar jag haft nu. Men det är så svårt att hålla sig till en, jag vill hela tiden ha förändringar och tänker att den här bloggen ska bli bra.
Men nu får de bli blogg.se iallafall!
För er som inte känner till mig sedan tidigare så är jag en tjej på 19år som precis upplevt den lyckligaste/sorgligaste dagen i mitt liv. Nämligen min student, det är underbart att äntligen fått gå ur skolan men samtidigt är det jättejobbigt. Alla bra och dåliga stunder, jag kommer att komma ihåg alla och hela tiden ha dom i baktankte och fundera över hur mycket jag faktiskt lärde mig under dom stunderna.
Nu så söker jag jobb för fullt och hoppas på att snart få något. Jag förstår inte hur jag kan vara så otroligt velig hela tiden? Jag har ingen aning om vad jag vill göra nu, vad jag vill jobba med eller någonting. Funderar på att kanske plugga till fritidspedagog så småning om. Men vi får se hur det blir med de. Ska jobba lite, ut och resa, leva livet och njuta av varje sekund tillsammans med min familj, pojkvän och mina vänner.

Jag har kommit på att jag ska börja skriva, mina svenska lärare har alltid sagt att jag är duktig att skriva och uttrycka mig i ord. Och idag har jag suttit och läste lite berättelser osv som jag skrivit och är faktiskt ganska nöjd med det jag har lyckas åstakomma! Och jag älskar naturligtvis att skriva, det är som en befrielse. Att kunna få ut sina känslor utan att behöva få någon annan att känna sig besvärad men endå så känns det som om all tyngd lossnar från kroppen.
Iofs är jag HELT VÄRDELÖS på att stava ;P Men de blir nog bättre med tiden de också.

En sak som jag också ska ta itu med är mina matvanor och min träning(vilket är ingen alls). Måste verkligen få ordning på de nu. Känner hur min kropp blir tröttare och mår sämre hela tiden. Jag känner mig lkumpig vad jag än gör, och är ständigt trött och nedstämd. Så nu ska jag höra med Lisa som inte heller har något jobb i sommar om den lilla hurtbullen vill börja motionera med mig, sedan när jag väl fått ett jobb och tjänar pengar ska jag köpa ett gymkort.
Alla tjatar hela tiden om hur tjock dom är, dom väger 10gram men endå klagar dom. Det är sjuk hur människor vill se ut. Jag vill inte vara som dom där pinnsmala modellerna som nästan ser döende ut, jag vill må bra. Både psykiskt och fysiskt. Om jag har lite extra hull på magen spelar inte mig någon större roll. Så länge det inte är farligt för mig och huvudsaken är att jag mår bra.

Nu tror jag att jag ska mysa lite med Älsklingen innan han ska gå och sova. Han har ju ett jobb att sköta.
Ibland önskar jag att jag också vart tvungen att kliva upp 6-7 på morgonen för att gå till jobbet. Men det får jag göra snart hoppas jag !

Sov gott allihopa!