Blev bara 4 timmars sömn inatt! Jobbigt som tusan, men de fanns bra anledning till de.
Man måste ställa upp för dom som står en nära!
Hela dagen känns bara tom, vet inte vad jag ska säga eller göra.
Att se någon som man tycker så mycket om vara så ledsen gör så fruktansvärt ont i mig!
Jag har varit där själv, och vet precis hur personen i fråga känner, och det är den värsta känslan som finns.
Men de är samtidigt något som vi alla går igenom någon gång. Och de finns inte så mycket man kan göra.
De är bara att ta dagen som den kommer, i slutändan kommer det att vara bra.
Men vägen dit är fruktansvärt jobbig, de ända man kan göra är att acceptera och omge sig med människor som bryr sig.
Life is a climb, but the view is great!